Skönsjungande barn i Haga

Jag skulle vilja dela med mig av en skön och inspirerande upplevelse jag hade i dag. Säga vad man vill om skolan, men det finns många lärare och barn som verkligen visar vad de kan, och som belyser den anda, glädje och lust att uttrycka sig som barnen har, och som det är så viktigt att vi vuxna hjälper till att utveckla, och inte förkväver.

På vägen hem efter att ha aktiverat mig själv och fyrbeningen, tog jag vägen genom Haga (här i Göteborg) och slant in i en affär för att fylla på matförrådet. Plötsligt hör jag ljuv sång från många barnröster, och in genom dörren kommer Lucia följd av tärnor och tomtar. De närmare tjugo barnen från den närliggande Hagaskolan fortsatte sjungande genom hela affären, stannade upp vid kassan bakom mig där jag stod och betalade varorna.

Barnen strålade med hela ansiktet medan de sjöng, och det gjorde också lärarinnan. Och hon hade skäl att vara stolt! Barnen sjöng så vackert och rent att det gick rysningar utefter ryggen på mig, ögonen tårades och jag betalade för varorna med ett stort fånigt flin i mitt ansikte. Jag önskar att jag inte hade varit så upptagen just då, och barnen inte hade försvunnit så snabbt. Jag hade vela höra mer. Kanske var det deras musiklärare? Jag vet inte, men det hade inte förvånat mig om så var fallet, för i mina öron var deras sång felfri. Tack barn, för sången och att ni därigenom fick mitt förtorkade hjärta att bli varmt och klappa fortare. Tack! Jag tar luvan av för er och bugar mig djupt!